Pedagogisk dokumentation? Var? Hur? Varför?

                           Kort inledning

Jag har valt att skriva lite om hur vi arbetade i höstas då mitt arbetslag ser annorlunda ut denna termin. Under hösten använde vi mycket av vår barnfria tid till att vara i barngruppen då vi i gruppen hade ett barn med behov av särskilt stöd som krävde att vi måste vara fler vuxna i gruppen.  Vi prioriterade tryggheten, gemenskapen och glädjen i barngruppen, vilket gjorde att dokumentationen kom efter för tiden räckte inte till. 

Trygghet är en förutsättning för lärandet och för att barnen ska utvecklas. För att få trygga barn (och föräldrar) tar vi alltid emot barnen och föräldrarna med ett glatt leende. Vi har samma samling i en månad, för att barnen ska känna igen sig och känna sig delaktiga. I samlingen sjunger/pratar vi alltid om barnen som är här och hemma. 

Mycket bus, skoj, sagor, ramsor, sånger och kramar har vi på avdelningen. Vi lyssnar på barnen och ser vad dom behöver och vad dom vill göra.

                  Vad är pedagogisk dokumentation?

Pedagogisk dokumentation ska beskriva lärandet och barnets utveckling i form av en process. Först när man sätter ihop dokumentationen i ett sammanhang blir den pedagogisk. Det kan t ex vara en bild med ett citat från samtalet med barnet som kopplas till en viss händelse där barnet lärt sig något.

Genom den pedagogiska dokumentationen synliggör vi för vårdnadshavare vad som händer i verksamheten och ökar möjligheten till inflytande i deras barns vardag.

Pedagogisk dokumentation handlar om kommunikation, att se och synliggöra processen, inte om resultatet. 

Hillevi Lenz Taguchi skriver att "dokumentationen skall vara ett underlag för våra reflektioner  och tankar kring det som hände för att vi skall kunna ta nästa steg. Vi måste få syn på det som hände , men inte bara för att återberätta det, utan för att lära oss något och för att göra oss nyfikna på något nytt."

                        Hur använder vi pedagogisk dokumentation?

Det finns många olika sätt att dokumentera på och Wehner-Godée (2010) beskriver i sin bok  betydelsen av att dokumentera med olika hjälpmedel så som penna, foto, video och ljud.

På vår avdelning dokumenterar vi mycket med digitalkamera . Eftersom vi är två pedagoger går vi tillsammans igenom bilderna. De bilder vi sparar överför vi över till vår digitala fotoram och till barnens mappar. En del bilder printar vi ut och sätter upp på väggen med text och utdrag från läroplanen.

Några av bilderna som vi sparar i barnens mappar använder vi sedan i deras portfoliopärmar. I barnens pärmar lägger vi två kort per termin med tillhörande text om vad som sker. Barnen får även välja två teckningar som vi sätter in där vi har dokumenterat vad de har ritat. I pärmen tar vi bara upp positiva händelser för att stärka barnets självkänsla. Barnets pärm och deras fotomapp ligger sedan till grund för utvecklingssamtalet med vårdnadshavare.

I hallen på barnens höjd hänger vår digitala fotoram. Barnen tycker om att titta på bilderna och prata om dem. Vi byter bilder varje vecka. Med hjälp av en liten lapp vid sidan om ramen, med frågor som rör bilderna, kan vårdnadshavaren ställa rätt fråga till barnet. Vi har märkt att detta hjälper barnen att minnas och de berättar glatt om vad de gjort.

I Lpfö 98 sid 13 står det att förskolläraren ansvarar för att ge föräldrarna möjlighet till delaktighet i verksamheten och detta är ett av våra sätt att göra vårdnadshavare delaktiga.

När vi fick iPaden som hjälpmedel i vår verksamhet fick vi en idé som vi ville genomföra på en gång. Vi bad en kollega filma vår samling. Sagt och gjort. Hon gick runt och filmade. Tanken var att kunna visa föräldrarna hur duktiga deras barn är och samtidigt visa hur kul vi har tillsammans på samlingen.

När vi fick tid satte vi oss ner och tittade igenom filmen. Det var mycket lärorikt, och vi undrade varför vi inte har dokumenterat oss tidigare? Vi fick oss många goda skratt, men beslöt oss för att inte visa filmen på kommande föräldramöte på grund av att vi tyckte den skulle ta för mycket plats och att vi pedagoger sjöng för högt, ställde frågor istället för att säga: - Pelle lägg ner grodan i påsen! etc. På föräldramötet två dagar senare berättade vi lite om filmen av en slump och några minuter senare satt alla föräldrar runt iPaden och log när de fick se delar av våran samling. 

Varför vi trots det visade små snuttar ur filmen berodde på att vi har härliga föräldrar som gärna ser sitt barn ha en rolig samling. Kan tilläggas att samlingen höll på i 25 minuter och att alla barnen (1-3 år) deltog med spänning hela tiden.

Den som dokumenterar måste alltid vara medveten om syftet med dokumentationen. Wehner-Godée (sid 60) skriver fyra punkter som kan vara bra att utgå ifrån:

• Vad är det jag önskar fånga in?
• Vad ska jag använda materialet till?
• Vem ska se det?
• Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?
  
  
  Våran erfarenhet blev att film är ett starkt och avslöjande medium och därmed kanske inte alltid är positivt, men i vårt fall fick vi oss ett gott skratt och en chans att utveckla oss för att bli ännu bättre.

                      Varför pedagogisk dokumentation?

  Pedagogisk dokumentation är ett bra sätt att följa barnets utveckling både för oss pedagoger och vårdnadshavarna. Det synliggör vad barnet gör och vad man gör i verksamheten. Det är roligt för barn och vårdnadshavare när dokumentation av utveckling finns lättillgänglig.

Här ser ni en liten del av vår temavägg. Höstens tema handlade om vår Ek i skogen. Tillsammans med barnen och deras intresse och upptäckande byggdes den ut och vårdnadshavaren kunde lätt följa vår utveckling med hjälp av vår fotoram, monter, bilderna på ekollon, löv och djur som vi satte upp allt eftersom.

Dokumentationen är också en hjälp när vi planerar verksamheten. Vi ser vad barnen är intresserade av, vad de lär sig och hur vi kan utmana dem i deras utveckling. 

                 Varje gång vi passerade vår lilla lövhög ville barnen stanna och kasta upp löven.

                           Vissa dagar blåste löven långt. Andra dagar dalade löven ner igen på dem.

                           Andra dagar regnade det och då var löven tunga och damp ner i en klump.

Precis som Hillevi Lenz Taguchi skriver räcker det inte med att planera ett arbete, dokumentera det och sätta upp dokumentationen. Man måste ställa sig frågor: Vad gjorde vi? Vad såg barnen? Vad hände? Vad undrar jag själv. Med utgångspunkt från bl a dessa frågor kan en promenad betyda ett nytt tema eller projekt. 

                                             Reflektioner

I böckerna står det hur viktigt det är att ta sig tid till att dokumentera och reflektera för att utveckla sig själv och kunna hjälpa barnen.  Jag märker redan nu att det underlättar att dokumentera när man har en iPad tillhands och vågar använda den i barngruppen. 
Vi är mitt i en process där vi ska börja använda oss av digital portfolio i Unikum. Nu, med mer kunskap om pedagogisk dokumentation, ser jag fram emot att komma igång i vår. Äntligen kan vi börja lägga in bilder, filmer och ljudklipp på barnen. Vårdnadshavaren kan gå in hemma på barnens sida och tillsammans med barnet följa barnets lärande. Vi har tagit fram en mall som vi hoppas ska passa alla barn på förskolan.

Min utmaning i vår kommer att bli att fånga de pedagoger som redan bestämt sig att det inte är intressant med ny teknik och som inte vill lägga ner tid på att lära sig. Jag vill försöka överföra min entusiasm att dokumentation kan vara roligt och inte behöver ta så mycket tid.
Jag är glad att jag började denna kurs för mitt tänkande kring pedagogisk dokumentation är redan förändrad. Det blir spännande att se hur långt jag nått när vi är klara med kursen.

                                          Litteratur

Lenz Taguchi, Hillevi (1997)   Varför pedagogisk dokumentation 

 Stockholm: Stockholm universitets förlag.

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. 

Stockholm: Liber

Skolverket. (1998) Läroplanen för förskolan, Lpfö98, reviderade 2010

Stockholm: Fritzes